Fossiljägarna (2013)

Av Björn Hagberg och Martin Widman.

Det börjar spännande, och optimistiskt. Med en historia om hur en ung man vid namn Erik Stensiö beger sig ut till dom karga nordländerna på jakt efter förstenade djurrester, och råkar på fynd som är flera hundra miljoner år gamla.

Boken följer honom - och hans generation - och hans lärjungar (undra vad som hände med Widman - det skriver dom aldrig - har han något med författaren att göra?), när dom idogt kämpar både i vildmarken och på arbetsrummet för att få fram och fördjupa sig i dessa mystiska; förstenade djur...

Men efter ett tag försvinner upptäckarandan, och triumfer byts till nederlag, och kvar är en gammal man med ett felande fyrbent fossil på ett inrökt kontorsrum.

Jag önskar boken slutat tidigare, eller skildrade slutet lite annorlunda.

Författarna upprepar saker ibland, och allting känns inte konsekvent eller helt rätt arrangerat heller. Vissa detaljer beskrivs för sent; vissa beskrivs för mycket; vissa verkar onödiga.

Det var en bra bok. Jag lärde mig mycket. Jag fångades av äventyrsandan i första delen, men slutet känns håglöst och halvdant - lite som Jarviks ändlösa forskning kring den fyrbenta fisken.

 rated 3/5: not bad